Ibland tar vi bort ”har” och ”hade” i meningar – varför?

Verbet ”ha” i det svenska språket är ett hjälpverb som vi använder för att skapa perfekt och pluskvamperfekt tillsammans med supinum. Ord som ”sett”, ”smakat” och ”kommit” är exempel på supinum. Grundregeln är att supinum alltid måste ha hjälpverbet ”ha” framför sig, men ibland försvinner ”har”/”hade” i svenskan.

För att svara på varför detta sker måste vi ha lite koll på satslära. En mening består oftast av en huvudsats, och ibland av en bisats. Huvudsatser fungerar som självständiga meningar, medan bisatser är ofullständiga – de fungerar inte på egen hand. Bisatser måste alltså höra ihop med en huvudsats, men bisatsen kan komma både efter och före bisatsen. När en sats börjar med en underordnande konjunktion (t.ex. ”som”, ”om”, ”när” – se fler exempel här) visar det att satsen som följer är en bisats.

I svenskan kan vi ta bort ”har”/”hade” när orden ingår i en bisats. Här kommer några exempel:

  • Maten var det äckligaste som jag någonsin (hade) smakat.

”Som” är en underordnande konjunktion och visar att det som följer är en bisats. Huvudsatsen är ”Maten var det äckligaste”.

  • Jag skulle köpa en egen ö om jag (hade) varit rik.

”Om” är en underordnande konjunktion som visar att det som följer är en bisats. Huvudsatsen är ”Jag skulle köpa en egen ö”.

  • När du (har) kommit hem från ditt utlandsår återstår några praktiska saker.

”När” är en underordnande konjunktion och visar att det är en bisats. Här kommer huvudsatsen efter bisatsen, men vi kan fortfarande ta bort ”har” i den inledande bisatsen. Huvudsatsen är ”[det] återstår några praktiska saker”.

Om vi tittar på en mening som innehåller hjälpverbet ”har” både i huvudsats och bisats kan vi alltså ta bort ”har” i bisatsen, men inte i huvudsatsen.

Exempel: ”Jag har rest mycket och såg under mina resor saker som jag inte hade lärt mig i skolan.”

Vi måste säga ”Jag HAR rest mycket” men kan säga ”som jag inte lärt mig i skolan”.

I svenskan tar vi ofta i talspråk bort ”onödiga” småord i bisatser, som ”har”/”hade”, men också  ”som” och ”att”. Det är dock inte på något sätt fel att ha kvar dem.

4 responses to “När försvinner har/hade?”

  1. Bananen Avatar
    Bananen

    Verkar vara mer korrekt att lämna kvar i uppsatser men skippa vid talspråk.

    1. Emma Avatar
      Emma

      Hej! Tack för din kommentar. Det finns faktiskt inga regler för vilket som är mer/mindre korrekt, även om man skulle kunna tro det. I till exempel skönlitteratur är det vanligt att utelämna “hade” i bisatser, eftersom kortare meningar är lättare att läsa. Men eftersom många andra liknande grammatikvarianter har en talspråks- och en skriftspråksversion är det lätt att vår mentala, inre grammatikkontroll säger ifrån och tycker att det bör vara samma sak även här! Språket i P1 hade nyligen ett avsnitt där de diskuterade detta – värt att lyssna på.

  2. Andreas Avatar
    Andreas

    Fel slutsats och fel beskrivning avseende meningen “När du (har) kommit hem från ditt utlandsår återstår några praktiska saker”

    Meningen är ofullständigt skriven eftersom att ordet “då” saknas d.v.s:

    När du har kommit hem från ditt utlandsår, då återstår några praktiska saker.

    Det ska i princip alltid finnas ordet “då” beläget i andra satsen när meningen börjar med ordet “när”, exempelvis:

    När man kommer fram till kassan, då ska man betala. När man kliver på bussen, då har man biljetten med sig. I framtiden när min TV har har gått sönder, då kommer jag att köpa en ny. Samma sak är gällande om meningen börjar med ordet “om”. Om min TV går sönder, då köper jag en ny.

    satsen “då återstår några praktiska saker” fungerar inte självständigt så det som du benämner som bisats, är faktist en huvudsats. Ordet “har” krävs därmed.

    Jag välkomnar en motbevisning.

    Fel slutsats kring meningen: ”Jag har rest mycket och såg under mina resor saker som jag inte hade lärt mig i skolan.”

    “hade lärt mig i skolan” och “lärt mig i skolan” signalerar två skilda saker, där den förstnämnda satsen signalerar att meningen inte är fullständig, exempel på det:

    Jag hade lärt mig mer saker i skolan, om jag hade gått dit oftare. Ordet “om” krävs för att nå den lydelsen. Ordet hade behövs om det kommer en ytterligare sats, exempelvis:

    ”Jag har rest mycket och såg under mina resor saker som jag inte hade lärt mig i skolan även om jag valt att gå dit oftare”.

    Det är enbart då som man använder hade för att det signalerar om att det kommer ytterligare en sats som förklarar vad man hade gjort/skulle ha gjort.

    Jag gör antagandet om att “hade” innehar betydelsen av “skulle ha”, vilket ofta utgör betydelsen numera. Men jag kan ha fel om det.

    Utifrån kontexten så fattas hur som helst ordet “om” d.v.s. “lärt mig om”, eftersom att jag förmodar att det som åsyftas i meningen är lydelsen av att ha “lärt sig om saker” och inte “lärt sig saker”. Det är ju mer rimligt.

    1. Emma Avatar
      Emma

      Hej Andreas.

      Tack för din kommentar, vad roligt att du är så intresserad av det svenska språket! Till att börja med vill jag säga att jag inte är någon språkexpert som sitter på alla svar. Jag ska ändå försöka svara på din kommentar så gott det går! Om du inte håller med kan du alltid vända dig till exempelvis Institutet för språk och folkminnens frågelåda: https://frageladan.isof.se/kontakt.py

      I det här fallet är “då” och “när” relativa adverb som används för att inleda en bisats. Bisatser kommer ofta efter huvudsatsen, men det är inte nödvändigt. Om vi vänder på meningen och börjar med huvudsatsen får vi ”Det återstår några praktiska saker när/då du (har) kommit hem från ditt utlandsår.” Här har vi alltså när (eller då) som inleder bisatsen.

      När vi vänder på meningen och placerar bisatsen först behöver vi inte stoppa in ett relativt adverb innan huvudsatsen. Baserat på min erfarenhet hade jag till och med påstått att det inte vore helt korrekt i formellt skriftspråk. I talat, informellt språk kan det dock vara så att vissa väljer att lägga till ett extra ”då” när en huvudsats kommer efter en bisats – särskilt för att betona huvudsatsen – och när tillräckligt många personer väljer att göra kan vi inte säga att det är ”fel”, eftersom det då blivit en personlig grammatik för en större grupp.

      Du har rätt i att ”hade” (eller rättare sagt ”skulle ha”, vilket du helt korrekt påpekar) måste finnas i den överordnade satsen i din exempelmening, eftersom vi då använder oss av verbformen konditionalis: ”Jag skulle ha lärt mig mer saker i skolan, om jag (hade) gått dit oftare.” Varför? Jo, här är ju “Jag skulle ha lärt mig mer i skolan” en överordnad sats, medan ”om” är ett relativt adverb som visar att det som följer är en villkorsbisats.

      I mitt exempel (”Jag har rest mycket och såg under mina resor saker som jag inte hade lärt mig i skolan.”) kan vi bryta ut ”(Jag) såg mycket under mina resor som jag inte hade lärt mig i skolan.” Ordet ”som” är här en underordnad konjunktion som visar att det som följer är en bisats, och ordet binder ihop bisatsen med huvudsatsen. Vad jag försökte visa med det här exemplet var inte en konditional villkorsbisats (inleds med ”om”, och kombineras med ”skulle ha” i huvudsatsen) utan ”Jag såg mycket under mina resor. Det som jag såg under mina resor hade jag inte lärt mig om i skolan”, omgjort till en huvudsats och en underordnad bisats.

      Slutligen kan jag hålla med dig om att det inte är fel att lägga till ett ”om” i ”lära sig om” – tack för att du påpekade det.

      Hoppas att du (har) fått lite klarhet i dina funderingar!

      Med vänliga hälsningar,
      Emma

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *