Ibland tar vi bort ”har” och ”hade” i meningar – varför?
Verbet ”ha” i det svenska språket är ett hjälpverb som vi använder för att skapa perfekt och pluskvamperfekt tillsammans med supinum. Ord som ”sett”, ”smakat” och ”kommit” är exempel på supinum. Grundregeln är att supinum alltid måste ha hjälpverbet ”ha” framför sig, men ibland försvinner ”har”/”hade” i svenskan.
För att svara på varför detta sker måste vi ha lite koll på satslära. En mening består oftast av en huvudsats, och ibland av en bisats. Huvudsatser fungerar som självständiga meningar, medan bisatser är ofullständiga – de fungerar inte på egen hand. Bisatser måste alltså höra ihop med en huvudsats, men bisatsen kan komma både efter och före bisatsen. När en sats börjar med en underordnande konjunktion (t.ex. ”som”, ”om”, ”när” – se fler exempel här) visar det att satsen som följer är en bisats.
I svenskan kan vi ta bort ”har”/”hade” när orden ingår i en bisats. Här kommer några exempel:
- Maten var det äckligaste som jag någonsin (hade) smakat.
”Som” är en underordnande konjunktion och visar att det som följer är en bisats. Huvudsatsen är ”Maten var det äckligaste”.
- Jag skulle köpa en egen ö om jag (hade) varit rik.
”Om” är en underordnande konjunktion som visar att det som följer är en bisats. Huvudsatsen är ”Jag skulle köpa en egen ö”.
- När du (har) kommit hem från ditt utlandsår återstår några praktiska saker.
”När” är en underordnande konjunktion och visar att det är en bisats. Här kommer huvudsatsen efter bisatsen, men vi kan fortfarande ta bort ”har” i den inledande bisatsen. Huvudsatsen är ”[det] återstår några praktiska saker”.
Om vi tittar på en mening som innehåller hjälpverbet ”har” både i huvudsats och bisats kan vi alltså ta bort ”har” i bisatsen, men inte i huvudsatsen.
Exempel: ”Jag har rest mycket och såg under mina resor saker som jag inte hade lärt mig i skolan.”
Vi måste säga ”Jag HAR rest mycket” men kan säga ”som jag inte lärt mig i skolan”.
I svenskan tar vi ofta i talspråk bort ”onödiga” småord i bisatser, som ”har”/”hade”, men också ”som” och ”att”. Det är dock inte på något sätt fel att ha kvar dem.
Leave a Reply